Nystart för bloggen

Godmorgon hjärtat!

Klockan är nu 06:09 när jag skriver det här, och jag klev upp för en stund sedan och gjorde iordning min morgondrink med vitaminer mm, sen förberedde jag frukost och nu sitter jag här framför datorn och äter frukost och kollar YouTube. Jag har startat upp min blogg igen, så den kommer va under uppbyggnad ett tag. Har verkligen längtat efter att börja blogga igen och ser fram emot att få dela med mig av min resa, vägen mot ett friskare, starkare och tryggare jag!

De senaste åren har varit en riktig berg och dal bana, men det som varit konstant och ständigt närvarande har varit min läkning. Målet har alltid varit detsamma men vägen har varit lite krokig och ibland ojämn, precis som livet kan vara. Något som gjort mig glad är att några av mina gamla läsare då och då skickat ett mail till min mail som va kopplad till förra bloggen och jag tänkte att jag skulle ägna ett inlägg framöver till att svara på frågorna som kommit. Det mesta har handlat om mina kostillskott såklart.

En annan rolig grej är att jag nått ett mål jag haft i många år. Nämligen att börja med styrketräning. Jag fick min EDS diagnos 2009 och efter det följde ett par väldigt tuffa år med sjukdom, försämring, felbehandling, uppvaknande och sökande efter nya vägar vilket ledde mig in på en resa i läkning som tagit mig till en plats jag inte ens vågade drömma om. Dörrar öppnades till en helt ny värld och massa nya möten med helt otroliga människor. Men det kommer jag nog skriva mer om längre fram. Tillbaka till styrketräningen. Det är något jag haft som mål. Att bli så pass stark och frisk i kroppen att jag skulle klara av att styrketräna regelbundet. Och den 28 juni i år så följde jag med mina älskade söner till gymmet. Det va inte lätt kan jag säga. Så mycket motstånd, hade precis börjat komma ur ett jobbigt skov. Men deras pepp, stöd och all tid som de lagt ner på att få mig att känna mig trygg och hemma på gymmet resulterade i att jag sen dess tränat ca 4 dagar i veckan. Det är första gången i mitt liv som jag klarat av det.

Nu har jag tränat i ca 2 månader och det är så roligt och jag är otroligt stolt över mig själv att jag tog beslutet att skapa en träningsrutin för mig själv. Jag är så tacksam att jag har sån fin relation till mina 3 barn. Dom visar mig så mycket kärlek och jag är så tacksam att jag får vara deras mamma. Dom har verkligen varit ett värdefullt stöd och det är så roligt att vi kan ha träningen som ett gemensamt intresse och så roligt att dom vill umgås med mig. Det tar jag verkligen inte för givet. Hade det inte varit för dom så hade jag nog inte tagit mig dit.

Att leva med EDS är lite som att vandra i gyttja. Man skulle kunna säga att allt man gör är 3 gånger mer ansträngande. Då förstår man att det krävs att man har en insikt i hur man lägger upp sin dag och vikten av att varva aktivitet med vila. Sen är det individuellt hur man mår i sin EDS. Allt beror på vilka symtom man har och hur svåra dom är.

Jag har ett personligt anpassat träningsupplägg och det har gått över förväntan, såklart var jag lite oroad över bakslag och att jag skulle bryta ner kroppen och bli liggande. Men peppar peppar så har det gått bra men jag hade inte klarat det överhuvudtaget utan mina kostillskott. Det gäller att hitta det som fungerar och jag ska skriva mer om det längre fram.

Nu ska jag åka till gymmet och spendera lite tid i min egen bubbla där och få en bra start på den här dagen.

Önskar Dig en fin dag

/ Pia