Kronisk sjukdom och destruktiva relationer del 1

Att lämna en toxiskt och destruktiv relation är aldrig enkelt. För många handlar det om att bryta känslomässiga band, om att hitta modet att stå upp för sig själv och om att börja om på nytt. Men när man dessutom lever med en kronisk sjukdom blir processen ännu mer komplex - nästan som att försöka fly ur ett brinnande hus samtidigt som benen inte bär.

Min sjukdom har gjort mig sårbar på många plan. Inte bara fysiskt, utan oxå ekonomiskt. När ens energi redan är begränsad och arbetsförmågan kraftigt påverkad, skapas ett beroende av andra människor som man inte alltid själv väljer. Det gör att man kan fastna i relationer som man innerst inne vet är skadliga - men där man inte ser någon tydlig väg ut.

Att avgifta sig från en sådan relation är inte bara ett känslomässigt arbete, utan oxå en kamp för överlevnad. Det är att långsamt dra ut giftet som för förgiftat ens självkänsla, ens trygghet och ens möjlighet att tro på att livet kan se annorlunda ut. Och precis som med alla avgiftningar kommer abstinensen: tvivlet, skulden rädslan för ensamheten och den ekonomiska osäkerheten.

Men det man kan påminna sig själv om är att varje liten handling, varje steg bort från det destruktiva, är en del av läkningen. Att man inte behöver ha alla svar eller en färdig plan för framtiden här och nu. Det viktiga är att våga bygga upp en grund som är ens egen - oavsett hur långstamt det går.

Det kan kännas orättvist att behöva kämpa med både sjukdomen och de känslomässiga ärren från en relation som aldrig gav näring. Eller som slutade ge näring, som tillslut bara tog. Men mitt värde som människa definieras inte av varken min kropp eller av någon annans makt över mig.

Jag vill tro att det går att skapa ett nytt liv, även när förutsättningarna är tuffa. Att tänka "även jag förtjänar frid, respekt och kärlek". Och kanske är just avgiftningen från en destruktiv relation det första, nödvändiga steget dit. Jag behöver inte ha alla svar exakt just nu, jag behöver inte heller se hela vägen framför mig. Jag kan vila i att veta att friheten är möjlig och att den börjar i de små valen jag gör för mig själv dagligen och att allt är precis som det ska.

/ P

📩Vill du skriva till mig, har du frågor eller andra funderingar, tveka inte att maila till [email protected]